I helgen var representanter från Liberalerna, Miljöpartiet och undertecknad inbjuden till en möte i Eneby arrangerat av samverkande grannar mot det pågående arbetet för en radhusförtätning i Eneby-parken. Ärendet rör en förtätning med ca 13 st tvåvåningsradhus i Enebys centrala gröna kil. Den nya typologin skulle splittra kulturbebyggelsen i två halvor.
Skälet till att just vi tre partier var inbjudna var att vi alla, på olika vis, lyssnat in de lokalboendes inspel och protester. Både L och MP har haft partiföreträdare ute på besök tidigare, före min tid i Brommapolitiken, som instämt i den lokala kritiken och bedyrat att frågan skulle tas vidare till partikollegorna ”uppe i stadshuset”. Själv har jag skrivit i lokaltidningen (”Rädda Eneby ur förtätarnas klor” – Mitt i) och även delat ut flygblad till samtliga hushåll i området.
Det tråkiga i kråksången är att de blå-gröna löftena till invånarna inte är annat än tomma ord. Dels är både L och MP små politiska organisationer där politikerna känner varandra och inte alls behöver spela spelet om att man ”ska se vad man kan göra” i dialogen med de ”högt uppsatta stadshuspolitikerna”. Dels visar det sig att den miljöpartist som under längre tid hört och instämt i de lokala protesterna själv satt i stadsbyggnadsnämnden och röstade bifall när beslutet om att påbörja planarbetet togs i slutet av 2021.
Inte nog med att L och MP röstade för att påbörja arbetet, man valde även att i ett gemensamt uttalande skriva: ”Vi ser positivt på möjligheterna att tillföra bostäder i form av radhus i Eneby.” Därefter har ett flertal beslut tagits i processen och varje gång när L och MP fått möjlighet att rösta i detta ärende, i exploateringsnämnden och stadsbyggnadsnämden, har man röstat bifall.
Missförstå mig rätt. Det är givetvis admirabelt att politiker från både L och MP, dessutom till skillnad från många andra partier, tagit sig tid att besöka detta lokala uppror. Men det går samtidigt inte att ignorera det fulspel och bondfångeri det utgör att instämma i kritiken mot samma byggnation man sedan röstar för. Det är kort och gott oärligt.
Instämmer man i kritiken kan man i stället göra som sverigedemokraten Anders Edin i exploateringsnämnden som röstade avslag med bland annat följande motivering: ”De föreslagna radhusen skulle utgöra en arkitektonisk och byggnadshöjdsmässig kil som splittrar den kulturhistoriska miljön i två delar.”
Läs mer om byggprojektet på Stoppa bygget.
