Islamister ska inte få låta Brommas kulturarv förfalla!

Under Bromma stadsdelsnämnd den 28 september inkom jag med en skrivelse kring vanvården av anrika Lillsjönäs gård. Skrivelsen återges i sin helhet nedan.

Tomträttsavtalet för fastigheten Lillsjönäs 2, Lillsjönäs gård, fastställdes vid Exploateringsnämnden den 17 februari 2022. Vinnare av budgivningen dessförinnan var Tunastiftelsen med en köpeskilling om 6 500 000 kr. Beslutet överklagades till förvaltningsrätten och avslogs varvid Tunastiftelsen kunde tillträda fastigheten 1 november samma år.

Efter Exploateringsnämndens möte blossade en debatt upp om lämpligheten att sälja en av stadens kulturfastigheter till en förening man gjort mycket begränsad bakgrundskontroll på och med olämpliga kopplingar till islamistiska miljöer. Det framkom uppgifter om att Tunastiftelsen genom att vara en del av IKUS, Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige, också ingick som medlem i Ibn Rushd – ett studieförbund med relationer till Muslimska brödraskapet (enligt MSB), som välkomnat föreläsare med kända antisemitiska, homofoba, våldsbejakande och antivästliga värderingar (enligt bland andra Svenska kommittén mot antisemitism och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor).

I tomträttsavtalet daterat 10 december 2021 framgår krav om underhåll enligt: “Befintlig bebyggelse är kulturhistoriskt värdefull och ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö. Den får därför inte rivas utan skall, om icke annat skriftligen överenskoms, av tomträttshavaren vårdas och bibehållas i fullgott skick på ett sätt som kan godtagas i tekniskt och antikvariskt hänseende. […] Även obebyggd del av fastigheten skall hållas i ett vårdat skick.”

När jag under det sedan tillträdet snart gångna året besöker fastigheten sporadiskt kan med sorg konstateras att inte ens ansats till vård av fastigheten tagits, och skicket är sämre en någonsin. Att gården var i behov av omfattande renovering gjordes tydligt redan i prospektet vid försäljningen, även om ett platsbesök hade räckt i sig. Således var detta faktum uppenbart för eventuella köpare och man borde således kunna utkräva av en ny ägare att ett åtgärdsprogram påbörjas nära efter tillträde, inte minst när behoven är akuta och fastigheten utgör ett kulturreservat.

Vid ett snabbt varv kring gården kan konstateras att ett stycke svenskt kulturarv och en del av Brommas historia håller på att förgås. Byggnadens exteriör, som fasadpanel och snickerier, har tidigare målats med olämpliga plastfärger som stänger in fukt vid bristande underhåll/ommålning, och konsekvenserna av det är tydliga med röta i byggnadsdetaljer. I anslutning till entrétrappan är syllen genomrutten. Över ett fönster är det uppenbart att det läcker in vatten i väggen, med den okulärt konstaterbara följden att det gamla anrika överstycket är illa däran medan konsekvenser för innanförliggande konstruktioner är olustigt okända. Sommarens regn och väta kan dessutom ha gjort sitt för att bokstavligen spä på nedbrytningsprocessen. För varje månad av försummelse som går förvärras skicket på byggnadsdetaljer, somliga förmodligen från byggåret, till den grad att de inte går att restaurera.  

Som bekant kommer otrygghet och vandalism närmast per automatik i spåren av eftersatt underhåll och ödehus, vilket gör att fastigheten ökar otryggheten i området samt att fastighetens förfall ytterligare skyndas på av vandaler. Lokalt vittnas om ”högljudda gäng som härjar vid fastigheten” med bland annat nedskräpning och krossade fönsterrutor till följd.

Lillsjönäs gård är en ståtlig herrgårdsliknande byggnad om tre våningsplan och 412 kvm. Den uppfördes 1834 av skomakarmästaren Sohlberg efter att ägarna till Ulvsunda slott bestämt sig för att stycka av mark. Därefter hade gården ett flertal olika ägare som nyttjade gården till sommarnöje fram till att Stockholms stad köpte gården 1908 och inrättade barnhem med undervisningsanstalt och lantskola. Pojkar utbildades till jordbruks- och trädgårdsyrken medan flickor till tjänarinnor inom husliga bestyr. Efter att denna verksamhet lades ner 1938 har fastigheten huserat studenthem, ungdomsgård, jazzklubb och föreningar.

Brommas kulturarv är rikt, med slotten, herrgårdarna och torpen, runstenarna, gravfälten och allsköns lämningar. Kulturarvet är viktigt som källa för kunskap, bildning och upplevelser. Genom vår historia, och det som finns bevarat av den, ges perspektiv på vilka vi är och det samhälle vi lever i. Det är en självklarhet för mig att bevarandet av det som tidigare generationer bevarat som ett meddelande till oss tillåts ha hög prioritet, och att kraven och förväntningarna på de som får ynnesten att verka i och förvalta detta arv därför ska vara höga.

Det är förkastligt att gården och vårt kulturarv försummas på detta sätt. Och det är kanske inte heller särskilt förvånande att bevarandet av svenskt kulturarv inte utgör islamismanknutna grupperingars högsta prioritet. Tunastiftelsens förtroende att förvalta byggnaden torde mot bakgrund av ovan vara förbrukat och det borde vara stadsdelsnämndens mening att vi kan ställa högre krav på bevarandet av våra kulturhistoriska byggnader och vår lokala miljö än vad som i detta ärende blivit fallet.

Tomträtten är ett starkt skyddat institut men det stadsdelsnämnden skulle kunna göra mot vanvården av denna anrika gård är en markering genom ett ställningstagande, och också verka inom stadens organisation för att kräva att tomträttsinnehavaren fullgör sina åtaganden. Det handlar om vårt lokala arv och historia, och Brommaborna är närmst sörjande, varför det finns en rimlighet att denna typ av upplysningar kommer underifrån i stadens organisation.

Mot bakgrund av ovan vill jag därför föreslå Bromma stadsdelsnämnd besluta:

  1. Att Bromma stadsdelsnämnd tar ställning för att Tunastiftelsen ska anses ha brutit mot villkor 6 Underhåll i tomträttsavtalet och för att stiftelsen antingen bör fullgöra sina skyldigheter eller inleda en process för försäljning.
  2. Att sända detta beslut om ställningstagande till Exploateringsnämnden för kännedom.
  3. Att ge förvaltningen i uppdrag att vidare utreda på vilket sätt Bromma stadsdelsnämnd kan verka inom Stockholms stads organisation för att få gehör för detta ställningstagande.

Dokumenterat hösten 2023.

Kommentarer